1904 Wilhelm Sauer, opus 915
Evangelische Kirche ~ Dortmund-Dorstfeld, Tyskland

Hauptwerk Virtual Pipe Organ © 2008 OrganArt Media

Historik

Evangelische Kirche i Dortmund-Dorstfeld är en tegelstenskyrka i nygotisk stil som byggdes 1904 för den snabbt växande befolkningen i Ruhr-området, Tysklands största kolgruvedistrikt. Den tremanualiga 40-stämmiga läktarorgeln, donerad av en välbeställd församlingsmedlem, invigdes den 16 december 1904.

Denna senromantiska Sauer-orgel opus 915 är en av bara två Sauer-orglar i Tyskland som finns bevarad i nära nog originalskick trots två världskrig, "die Orgelbewegung" (den tyska orgelrörelsen) och därtill en brand 1996, orsakad av ett blixtnedslag varvid innanmätet i det brinnande tornet störtade ned i kyrkan medan orgeln mirakulöst nog klarade sig utan större skador. Tyvärr är den nu ånyo i farozonen eftersom kyrkan är nedläggningshotad och ingen vet vad som då kommer att hända med orgeln.

Fasadpiporna (Principal 16') är av zink, och det har inte gått att slå fast om de ursprungligen var av tenn (under första världskriget ersattes tennpipor av zinkpipor eftersom tenn behövdes för vapentillverkningen), eller om de faktiskt var av zink från början. I många romantiska orglar började zinkpipor användas i fasaden redan runt sekelskiftet på grund av de snabbt stigande tennpriserna, och eftersom ingen försämring i klangkvaliteten kan höras i Dorstfeld-orgelns fasadpipor jämfört med första manualens Principal 8', som är av tenn, kan vi förmoda att fasadpiporna är originalpiporna.

    Evangelische Kirche, Dorstfeld ~ Del av orgelfasaden med spelbordet

Wilhelm Sauer (1831–1916) och E F Walcker & Cie var de två ledande orgelbyggarna under denna tid, vilka sammantaget byggde tusentals instrument. Sauer praktiserade 1852 hos den då redan berömde Aristide Cavaillé-Coll (1811–1899), vilket fick en avgörande betydelse för den blott 21-årige Sauers framtida utveckling och är orsaken till att han senare kom att kallas "den tyske Cavaillé-Coll" (jfr P L Åkermans praktik hos Cavaillé-Coll bara ett par år senare och det inflytande detta fick för hans utveckling). Eftersom Frankrike historiskt var en av Tysklands ärkefiender hade Sauer länge stora problem på grund av sin förkärlek för det franska klangidealet — det fanns nämligen en oskriven lag bland tyska orgelbyggare att inte syssla med "Französelei", dvs bygga franskorienterade orglar. Det var hos Cavaillé-Coll som Sauer lärde sig att bygga överblåsande stämmor av hög kvalitet, vilka sedan alltid fanns med i hans orglar, och Sauers klangideal i stort var den senromantiska symfoniorkestern.

Den tyska romantiska orgeln är som en stor palett där den övergripande klangbilden skapas genom additiv mixning av enskilda klangfärger, och där fundamentet utgörs av ett stort antal åttafotsstämmor (opus 915 har inte mindre än 15 åttafotslabialer bland manualverkens totalt 31 stämmor). Registreringen görs på ett helt annorlunda sätt jämfört med hur man registrerar på barockorglar: I den romantiska orgeln är det en orkesterliknande klang man är ute efter, där alikvot- och mixturstämmor bara kröner ljudet utan att dominera (se "Orgelstimmen der Romantik und ihre Dispositionsgrundlagen" under Länkar nedan).

1904 Wilhelm Sauer Opus 915, spelbordet

Den största Sauer-orgeln i Tyskland är den i Berliner Dom (se pdf under Länkar nedan), byggd bara ett år efter Dorstfeld-orgeln och under den period runt sekelskiftet 1900 som allmänt anses vara höjdpunkten i tysk senromantisk orgelbyggnadskonst. Efter denna tid började de tyska orglarna bli industriella massprodukter, vilket var den främsta orsaken till den tyska orgelrörelsens framväxt med dess krav på en återgång till hantverksmässigt tillverkade instrument med barockorgeln som klangideal.

Orgelrörelsens förespråkare hade ingen som helst förståelse för det romantiska klangidealet, så när orglar skulle renoveras eller byggas om betydde det i regel förödande förändringar för de senromantiska orglarna i de fall de inte helt sonika revs och ersattes helt. Ombyggnad av romantiska orglar till nybarockstil blev aldrig någon lyckad lösning eftersom det förstörde den inneboende perfekta klangstrukturen i dessa orglar. I de fall man försökte blev följden ofta att orgeln inom bara några år togs ned och ersattes av ett helt nytt instrument.

Konsekvenserna av orgelrörelsens hårdhänta framfart beklagas allmänt i våra dagar, och det är också skälet till att de finns så få romantiska orglar bevarade. När det gäller Opus 915 är det tack vare den kyrkans organister genom åren som orgeln fått förbli oförändrad (bortsett från smärre reparationer). Sauer-orgeln i Dortmund-Dorstfeld är därför ett unikt instrument av mycket hög dignitet som ofta tjänar som referens vid restaureringar och rekonstruktioner av andra Sauer-orglar.

När man spelar eller lyssnar på denna orgel är det således originalljudet från 1904 man hör. Orgeln är som gjord för Max Regers musik, vilket är föga förvånande med tanke på att Reger och Sauer kände varandra väl och att Sauer säkert hade Regers klangideal i bakhuvudet när han byggde sina orglar. Dorstfeld-orgeln har den för Regers musik så viktiga stora klangliga spännvidden, från viskande pppp med stämmor som Dolce och Aeoline till orgelns närmast brutalt starka Tutti (ffff).

Tekniska detaljer

Förutom superoktavläget för manualverkens rörstämmor (andra koret fattas), är orgelns originalpipor bevarade med den ursprungliga intonationen. Pneumatiken fungerar fortfarande med förbluffande precision och tillförlitlighet. Manualverkens väderlådor är alla placerade på samma höjd — de två lådorna för huvudverket bakom varandra i mitten och på höger sida, manual II längst fram till vänster, och manual III bakom denna. Pedalverket är till största delen placerat på vänster sida. Väderlådorna, som alla har fungerat perfekt i mer än hundra år och matas med fyra olika lufttryck, är gjorda av förstklassig furu från de Brandenburgska skogar där Sauer hämtade sitt virke.

1904 Wilhelm Sauer Opus 915 ~ Virtuellt spelbord
(hämta större bild i nytt fönster)

1904 Wilhelm Sauer Opus 915 ~ Optimerad registerdisplay
(hämta större bild i nytt fönster)

1904 Wilhelm Sauer Opus 915 ~ Display för programmering av registersvällare och kollektiver
(hämta större bild i nytt fönster)

Disposition

Antalet stämmor i originaldispositionen är 40. Stämningen är a1=435 (Alter Wiener Stimmton) och liksvävande. Pneumatisk traktur och registratur. Manualomfång C–g3, pedalomfång C–f1.

ANM: På producentens webbplats finns en kort klingande demo för varje enskild stämma (klicka bara på önskad stämma i dispositionen)

Inspelningsfakta

Orgeln spelades in i februari 2008 av Prof. Helmut Maier med 6-kanalsteknik vid 48kHz och 24-bits upplösning. Samtliga stämmor är inspelade med den speciella multireleaseteknik som utvecklats av OrganArt Media. Orgelteknisk assistans under inspelningen bistods av Sauer-experten Christian Scheffler.

Demoinspelningar

Det finns ett antal demoinspelningar på producentens webbplats, varav ett flertal livedemos av mycket hög musikalisk kvalitet (inspelade direkt till hårddisk):

OrganArt Media > Instruments > Sauer > Demos

Lyssningstips

Livedemos med Anton Doornhein (alla med fullständiga uppgifter om registreringarna):
Reger "Benedictus" op 59.9, "Te Deum" op 59.12, Toccata d-moll och Fuga i D-dur op 59.5-6, "Romanze" i a-moll op 80.8

MIDI-demos (även de med registreringsuppgifter): Karg-Elert "Valse noble" i Ass-dur op 26.5, Reger Fantasi och fuga i d-moll op 135b och "Kleine Choralvorspiele" op 135 nr 1, 9 och 17, Vierne "Idyll Melancolique" och "Madrigal" op 31.8-9

Systemkrav

Nedanstående datorförslag rekommenderas för att köra Sauer-orgeln i 16-bits upplösning med samtliga loopar (en översikt av minneskraven finns här).

###

För vidare information och prisuppgifter, maila eller ring 0320-33030 för personlig kontakt.