2010 Kenneth Tickell
St Mary-le-Bow, Cheapside ~ London, England

Hauptwerk Virtual Pipe Organ © 2019 Lavender Audio

Historik

Kyrkan St Mary-le-Bow är kanske mest känd för sina klockor vilka har ljudit i City of London under århundranden. Enligt traditionen måste en äkta Cockney, en Londoner, vara född inom hörhåll för 'the Bow Bells' i Londons Cheapside-distrikt. Dessa berömda klockor kan för övrigt höras som paussignal i sändningar från BBC World Service.

Det kan möjligen ha funnits en byggnad på denna plats redan under tidig medeltid men den första kända kyrkan är från slutet av 1100-talet. Den hade en krypta med valvbågar vilket troligtvis har givit upphov till namnen "le-Bow". Vid den tiden hette kyrkan Sancta Maria de Arcubus, och den stod kvar i sitt ursprungliga skick ända fram till den stora stadsbranden i London år 1666. St Mary-le-Bow var då näst efter St Paul's Cathedral den viktigaste kyrkan i City of London såsom säte för ärkebiskopen i Canterbury och är än i dag ärkebiskopssäte.

Eftersom St Mary-le-Bow var ärkebiskopssäte blev den därför en av de första kyrkor som återuppbyggdes efter den stora stadsbranden, och detta arbete leddes av Sir Christopher Wren under åren 1671 till 1673. Wren hade stora ambitioner med detta projekt och ville att tornet skulle bli det näst högsta i London efter St Paul's. Wren flyttade kyrkan till Cheapside Street och återuppbyggnaden avslutades med tornet som stod klart 1683. Under bygget förbisågs kryptans historiska betydelse — Wren missbedömde uppenbarligen dess ålder och kryptan kan därför i dag bara ge en glimt av hur den kan ha sett ut under medeltiden.

Kyrkan stod kvar i stort sett oförändrad fram till 1941 då den under tyskarnas blixtkrig blev bombad två gånger. De berömda klockorna störtade i marken i det annars nästan oskadade klocktornet, och det finns flygfoton som visar hur gudstjänster efter kriget ägde rum i det fria med endast kyrkans ytterväggar kvar. St Mary-le-Bow återuppbyggdes så småningom av arkitekten Laurence King som bevarade klocktornet oförändrat men i övrigt satte sin egen prägel på själva kyrkorummet.

St Mary-le-Bow ~ Vy mot läktaren och orgelhuset

St Mary-le-Bow ~ Vy mot koret

Om orgeln

För en historik om kyrkans tidigare orglar, se "A Brief History of the Organs at St Mary-le-Bow" på Lavenders webbplats.

Den nuvarande orgeln är byggd av Kenneth Tickell & Company och den stod färdig 2010. Tickells disposition bygger på fyra olika dispositionsförslag från Tyskland, USA och England. Eftersom det befintliga orgelhuset har en verkuppställning typisk för Silbermann-familjens Elsass-gren blev det en inspirationskälla för Tickell som fick bestämma den slutliga klangliga utformningen. Orgeln har därför en klangbild av fransk barocktyp i både blandstämmor och huvudverkets rörstämmor, men även drag av fransk romantik i det Cavaillé-Coll-influerade svällverket. Orgeln bör dock betraktas som ett engelskt instrument, om än med en utpräglat fransk accent. De enda pipor som finns kvar från den förra orgeln är de lägsta oktaverna i pedalens Violone och Sub Bass. Alla övriga pipor är antingen tillverkade av Kenneth Tickell eller av Shires Organ Pipes i Leeds. Orgeln installerades och intonerades under våren och sommaren 2010, och invigdes den 29 september 2010 vid en konsert med Thomas Trotter.

St Mary-le-Bow ~ Spelbordet (foto: © Kenneth Tickell & Company Ltd)

Orgeln står på en fristående läktare på kyrkans västsida, en ganska ovanlig placering för att vara i en engelsk kyrka, men akustiskt sett mycket gynnsamt — efterklangstiden är cirka fyra sekunder. På grund av läktarens ringa djup har Swell placerats ovanför den gemensamma luftlådan för Great och Pedal, med pedalverkets större pipor placerade bakom och på sidorna av orgelhuset och med vissa av dem i fasaden. Pipverket är intonerat för en ljus och luftig klang med relativt låga lufttryck. Trakturen är helmekanisk medan registraturen är elektrisk med såväl generalkombinationer och s k divisionals som ett datoriserat registreringssystem. Eftersom tillgängligt utrymme bara till nöds skulle ha räckt för en tremanualig orgel men inte så mycket mer utöver själva pipverket utan allvarliga kompromisser, valde man att begränsa orgelns verkstorlek till två manualer och i stället förse den med en omfattande uppsättning spelhjälpmedel.

Orgeln har ett ovanligt tillägg i dispositionen — MIDI on Swell. Detta önskades av kyrkans organist vid tidpunkten för orgelns planering, Alan Wilson, som förutom organist även är känd tonsättare, och han ville ha möjlighet att kunna utöka klangpaletten med även elektroniskt genererade ljud. Denna funktion har implementerats i standardsamplesetet — MIDI-utgången i Hauptwerk för Swell kan i samplesetet kopplas till och från.

2010 Kenneth Tickell, St Mary-le-Bow ~ Virtuellt spelbord för Standard-versionen
(hämta större bild i nytt fönster)

2010 Kenneth Tickell, St Mary-le-Bow ~ Virtuellt spelbord för Extended-versionen
(hämta större bild i nytt fönster)

2010 Kenneth Tickell, St Mary-le-Bow ~ Registerdisplay för Standard-versionen
(hämta större bild i nytt fönster)

2010 Kenneth Tickell, St Mary-le-Bow ~ Registerdisplay för Extended-versionen
(hämta större bild i nytt fönster)

2010 Kenneth Tickell, St Mary-le-Bow ~ Registerdisplayer för två skärmar, Standard-versionen
(hämta vänster respektive höger skärmbild i nytt fönster)

2010 Kenneth Tickell, St Mary-le-Bow ~ Registerdisplayer för två skärmar, Extended-versionen
(hämta vänster respektive höger skärmbild i nytt fönster)

2010 Kenneth Tickell, St Mary-le-Bow ~ Settings-display för Standard-versionen
(hämta större bild i nytt fönster)

2010 Kenneth Tickell, St Mary-le-Bow ~ Settings-display för Extended-versionen
(hämta större bild i nytt fönster)

Disposition

Standard-versionen med 31 stämmor (varav en transmission) är identisk med den befintliga orgeln i St Mary-le-Bow förutom att den virtuella versionen har åtta Divisionals för varje verk i stället för originalets sex. De tillagda tumknapparna har tagits bort från skärmen med det virtuella spelbordet för en realistisk återgivning av originalspelbordet.

Extended-versionen med 42 stämmor (varav tre transmissioner) är i sin helhet baserad på originalorgelns stämmor, dvs alla tillagda stämmor utgörs av samplingar från originalorgelns stämmor. Tanken bakom Extended är att ge större möjligheter klangligt och repertoarmässigt. Tillagda stämmor har noga valts för att harmoniera med originaldispositionen utan några för denna onaturliga tillägg — inga Tubor eller 32-fots rörstämmor här alltså! Extended skall ses som ett försök att skapa den orgel som Kenneth Tickell förmodligen hade velat bygga om beställningen gällt ett tremanualigt verk. Skarpögda läsare av den utökade dispositionen ser säkert också att några av de tillagda stämmorna liknar stämmor i Walker-orgeln från 1880.

Manualomfång: 58 toner i Standard (C–a3), 61 toner i Extended (C-c4)
Pedalomfång: 30 toner i Standard (C–f1), 32 toner i Extended (C–g1)
Stämning: Speciell framtagen av Tickell, lätt oliksvävande, a1=437 Hz

Spelhjälpmedel St Mary-le-Bow Standard

Great and Pedal pistons coupled
Generals on Swell foot pistons

Reversible pistons
Great to Pedal, Swell to Pedal, Swell to Great

Reversible foot pistons
Great to Pedal, Swell to Pedal

Eight general pistons and general cancel
Eight foot pistons to the Pedal Organ
Eight pistons each to the Great and Swell Organs

Spelhjälpmedel St Mary-le-Bow Extended

Great and Pedal pistons coupled
Generals on Swell foot pistons
Basscouplers to all manuals

Reversible pistons
Great to Pedal, Swell to Pedal, Swell to Great

Reversible foot pistons
Great to Pedal, Swell to Pedal

Eight general pistons and general cancel
Eight foot pistons to the Pedal Organ
Eight pistons each to the Great, Swell and Choir Organs

Inspelningsfakta

Inspelningen gjordes med mångkanalteknik med totalt åtta mikrofoner i diverse positioner. Close-perspektivet spelades in med ett mikrofonpar uppe på läktaren till vänster och höger direkt framför fasadpiporna. Ambient-perspektivet är en mix av två mikrofonpar, placerade på högstativ i mittskeppet ungefär 5 meter ut från fasaden. Surround-perspektivet är taget ytterligare någon meter ut i mittskeppet men med mikrofonerna i stället riktade från orgeln och ut mot koret för maximal upptagning av rummets akustik. För Single Channel-setet har en noggrant avvägd mix av Close- och Ambient-perspektiven skapats för att ge en optimal balans mellan direktljud och reflekterat ljud.

Alla samplingar är 6-8 sekunder långa och med 3-4 loopar. De är inspelade med 24-bits upplösning vid 48 kHz och med rummets naturliga efterklang (cirka 4 sekunder). Samtliga stämmor är multireleasesamplade med tre releasesamplingar för en realistisk utklingning vid framför allt portato- och staccatospel.

Great och Swell har individuella tremulanter, båda med ganska långsam tremulering (Swell något kraftigare än Great). Samplesetet har både äkta tremulantsamplingar och Hauptwerks tremulantsimulering, och användaren kan för enskilda stämmor fritt välja mellan de båda varianterna. Även om Hauptwerks tremulantsimuleringar tillåter justering av hastighet, djup och andra parametrar är de äkta tremulantsamplingarna betydligt mer realistiska, dock till priset av större resurskrav när setet laddas. Använd om möjligt äkta tremulantsamplingar, men om internminnet inte räcker kan de två olika tremulantvarianterna kombineras.

Demoinspelningar

Det finns ett flertal demoinspelningar på producentens webbplats:

Lavender Audio > Organs > St Mary-le-Bow > Demos

Systemkrav

Nedanstående datorförslag är en generell rekommendation. För detaljerade specifikationer av minneskraven, se St Mary-le-Bow Standard Sample Set respektive St Mary-le-Bow Extended Sample Set på Lavenders webbplats

###

För vidare information och prisuppgifter, maila eller ring 0320-33030 för personlig kontakt.